Monday, November 10, 2025

Belajar Bersungguh-sungguh atau Terperangkap dalam Hidup?

Ini Bukan Sekadar Letih. Ini Rupa Hidup Yang Terperangkap.

Seorang rider penghantaran muda dari China menangis dalam satu video yang tular.
Dia bekerja lebih 10 jam sehari, penat macam anjing, tapi tak berani rehat walau sedetik.

Sebab apa? Sebab kalau dia lambat, perutnya yang lapar. 
Hidup ini tak pernah bagi peluang kedua untuk orang macam dia.

Dia menyesal. Menyesal sangat tinggalkan sekolah dulu.
Guru-guru dah pesan berkali-kali, tapi dia degil, dia tak dengar.

Sekarang baru dia faham. Sekarang baru dia nampak betapa berharganya nasihat tu.
Tapi dah terlambat. Peluang dah pergi, tak kan datang balik dah.

Yang paling menyakitkan bukan penat badan tu.
Yang paling mencucuk jiwa ialah dia tak mampu bagi mak ayah kehidupan yang mereka layak dapat.

Dia tak pernah jejak universiti. Keputusan silam jadi hantu yang mengikut ke mana dia pergi.
Setiap hari dia pikul beban tu, setiap hari dia hidup dengan penyesalan yang mencengkam.

Kata-kata dia ni peringatan untuk kita semua.
Bukan semua orang ada kemewahan nak kejar impian - ramai yang sekadar bertahan untuk terus hidup.

Kalau awak tengah belajar sekarang, atau dah ada ijazah, bersyukurlah.
Hargailah peluang tu. Sebab tak semua orang bernasib baik macam awak.

Ada yang terpaksa gadai masa depan demi sesuap nasi hari ini.
Ada yang terpaksa tanggung seumur hidup akibat satu keputusan silam.

Jangan sia-siakan apa yang ada.
Sebab di luar sana, ramai yang menangis kerana tak dapat peluang yang awak ada sekarang.

Follow Best Finder  untuk lebih banyak cerita menarik setiap hari!



Sumber : @bestfinder

Saturday, November 8, 2025

Too Long a Winter (1973)

Kadang kita rasa hidup kita susah. Tapi bila aku baca kisah Hannah Hauxwell, aku terus terdiam.

Tahun 1973, satu kru dokumentari TV datang ke kawasan terpencil di Yorkshire Dales, England. Mereka sangka nak rakam kisah kemiskinan luar bandar. 

Tapi apa yang mereka jumpa, ialah seorang wanita berusia 47 tahun, hidup bersendirian selama berdekad tanpa elektrik, air paip, atau sentuhan manusia.

Nama dia Hannah Hauxwell.

Dia tinggal di Low Birk Hatt Farm, rumah batu peninggalan keluarga sejak 1600-an, 1,100 kaki atas paras laut, tiada jalan masuk, tiada jiran, tiada bekalan elektrik. 

Sejak kecil, hidup dia hanyalah kerja: bagi makan haiwan sebelum subuh, angkut air dari mata air, bantu ayah urus lembu dalam suhu -20°C. Masa kecil, dia masih ada keluarga. Tapi satu demi satu pergi, ayah, pakcik, kemudian ibunya.

Waktu umur 32 tahun, Hannah tinggal seorang diri.

Ramai orang akan jual tanah dan pergi. Tapi Hannah tak buat. Bukan sebab dia suka hidup susah, tapi sebab itu satu-satunya hidup yang dia tahu.

Dia teruskan bertani di tanah yang perlukan tenaga tiga orang lelaki, dengan pendapatan cuma £200 setahun, lebih kurang RM4,000 pada nilai hari ini. Itu termasuk makanan, pakaian, makanan ternakan, semuanya.

Musim sejuk, air beku dalam cawan, dinding dalam rumah berais.

Tiada paip air, dia kena pecahkan ais dan angkut baldi air sejauh 100 meter setiap hari.

Tiada peti sejuk, tiada radio, tiada TV.

Kadang berminggu-minggu tak jumpa seorang pun manusia.

Dan dia tak pernah mengadu.

Bagi dia, semua itu cuma “hidup”.

Tahun 1972, penerbit muda bernama Barry Cockcroft dengar tentang “wanita hidup dalam keadaan zaman Victoria” dan datang sendiri ke ladangnya.

Dia jumpa Hannah, tangan luka, kulit pecah-pecah, pakaian ditampal bertahun. Tapi Hannah sambut dia dengan teh panas dan senyuman.

Dari situ, lahirlah dokumentari Too Long a Winter (1973). Bila disiarkan, 21 juta orang menonton.

Seluruh Britain terkejut. Mereka baru sedar, masih ada manusia hidup begini, bukan di abad ke-19, tapi di zaman moden.

Surat, bantuan, pakaian, duit datang dari seluruh negara. Ada yang pasang elektrik untuknya secara percuma. Dan untuk kali pertama dalam hidupnya, Hannah ada lampu.

Tapi dia tak ubah cara hidup. Dia tetap bangun sebelum subuh, tetap angkut air, tetap urus ternakan. Sebab bagi dia, kerja tu mesti dibuat bukan sebab nak tunjuk kuat, tapi sebab tak ada orang lain nak buat.

Bila aku baca kisah dia, jujur aku rasa malu dengan diri sendiri.
Kita hidup dengan semua kemudahan, air panas, elektrik, telefon, internet, tapi masih mudah mengeluh. Hannah hidup 30 tahun dalam kesejukan, senyap, dan kesunyian… tapi dia tak pernah berhenti.

Dia bukan “inspirasi” sebab berjaya keluar dari kesusahan.

Dia inspirasi sebab dia terus bertahan dalamnya, tanpa perlu penonton, tanpa perlu pujian.

Dia pernah cakap:

“Saya hanya buat apa yang perlu dibuat.”

Dan mungkin itu yang paling dalam, dalam hidup ni, kadang kita terlalu sibuk cari makna besar, sampai lupa bahawa bertahan pun sudah satu keajaiban.


Aliffliv

Tuesday, November 4, 2025

4 superfoods - Face & Body Boost

4 superfoods - Face & Body Boost

The most dangerous food for your heart is sausage. 
The most beneficial food for your heart is banana.  

The most toxic food for your liver is french fries.
The most beneficial food for your liver is avocado. 

The most destructive food for your brain is fast food. 
The most beneficial food for your brain is spinach.

The worst food for your skin is white sugar. 
The best food for your skin is honey.

Now imagine a smoothie that contains all the power of these superfoods.

Energy for your heart. Detox for your liver. Nutrition for your brain and nourishment for your skin.

Four healers in one glass against four destroyers of your health.

Saturday, October 18, 2025

Dear Son, A Woman Who Controls You Will Eventually Despise You

Dear Son, A Woman Who Controls You Will Eventually Despise You

Son, let me warn you about a trap that has destroyed more men than poverty:
The trap of surrendering your crown to keep her happy.

You’ll think giving her control proves your love.
You’ll think silence equals peace.
You’ll think letting her lead will keep her loyal.

But here’s the cold truth: the moment she controls you, she stops respecting you.
And once respect dies, love is buried with it.


1. Control Kills Respect

She may smile when she gets her way.
She may enjoy the feeling of power for a while.
But deep down, she’ll start to despise you for letting her have it.

Women don’t admire the men they control.
They only admire the men they must follow.


2. A Woman Who Controls You Will Rewrite the Rules

At first, it’s small.
She decides the schedule.
She decides the money.
She decides who you see and what you do.

But once she knows you’ll surrender, she’ll push further.
And by the time you wake up, you’ll be a guest in your own life.


3. Submission to Her Means Rebellion from Your Children

Your children are watching.
If she mocks you, they will too.
If she rules you, they will never see you as a leader.

The chain of respect breaks the moment you trade leadership for her approval.
And generations pay the price for a father’s weakness.


4. Control Feeds Contempt, Not Love

You’ll think you’re giving her everything she wanted.
But what you’re really giving her is a reason to despise you.

She’ll test your limits.
She’ll see how much you’re willing to lose.
And in the end, she’ll leave you for the man who never bent.


5. A Man Who Surrenders His Crown Never Gets It Back

Once you’ve trained her to see you as weak, every word you speak becomes noise.
Every decision you try to make will feel forced.
And even if you demand respect later, it will be too late.

Respect is earned once, but it can be lost forever.


Final Word:
Son, never forget this:
A woman who controls you will eventually despise you.
Not because you weren’t good enough—
But because you were too weak to lead.

Stand firm.
Lead boldly.
Guard your crown.

Because a man without leadership isn’t a husband.
He’s a hostage.

Dad

Saturday, September 20, 2025

Women are born with value, Men have to build it

Women are born with value, 
Men have to build it.
Remember that. 🤝




Women are born with value, 
Men have to build it.
Remember that. 🤝

Modernity and Feminism

80% OF DIVORCES ARE FILED BY WOMEN—AND MEN STILL GET BLAMED AS THE QUITTERS

Here’s the brutal truth: four out of five divorces aren’t filed by men. They’re filed by women. Yet when the dust settles, when the papers are signed, and when the kids start carrying backpacks between two houses, the finger still points at the man. Society still says: “He quit.” But the facts tell a story most refuse to face.

1. Men don’t leave—they endure. A man will stay in a dead marriage long after the intimacy, respect, and warmth have vanished. He’ll sleep in silence, eat disrespect, and swallow rejection because he knows what’s at stake—family, legacy, stability. That isn’t quitting. That’s sacrifice.

2. Women walk away—and call it “growth.” The modern script rewards abandonment. She doesn’t call it quitting, she calls it “I’m unhappy,” “I’ve outgrown him,” or “I deserve better.” But vows said “for better or worse.” Boredom was never grounds for betrayal. “Finding yourself” shouldn’t mean destroying your family.

3. The courts reward the leaver. There’s a reason women file first. Custody leans their way. Child support flows their way. Assets split in their favor. Divorce isn’t just about broken hearts—it’s about incentives. And the system pays her to leave.

4. Men get branded as failures. Even when he didn’t file, even when he fought until his soul bled, society still brands him the quitter. “Why couldn’t he hold it together?” “Why didn’t he fight harder?” Nobody ever asks, “Who walked into the lawyer’s office first?”

5. Children carry the real scars. Adults argue about who quit. Kids don’t. They just learn to live between two homes. Two holidays. Two broken lives. They lose the safety of one roof and one family—all for her pursuit of “happiness.”

6. The lie of quitting. Men don’t quit marriage. They quit being disrespected. They quit being treated like wallets. They quit begging for love from someone who already left emotionally. And most of the time—they didn’t quit at all. They got left.

7. The brutal truth. If 80% of divorces are filed by women, then 80% of the time—it wasn’t the man who quit. It was her. And yet—he’s the one who walks around carrying the scarlet letter of failure.

FINAL WARNING: Don’t let culture rewrite the script. Don’t let them brand you the quitter for surviving the war she declared. She filed. She left. She quit. And the children—the very ones you both swore to protect—are the ones left bleeding in silence.